Jorge Moreira med fru i vinodlingen på Quinta do Poeira.

Quinta do Poeira – frisk fläkt i Douro

Douro är synonymt med portvin och potent rött. Men utbudet har breddats. Quinta do Poeira levererar energisk elegans från ett norrläge mitt i portvinsmekkat Pinhão.

Vill inte göra coca-cola

Jorge Moreira jobbade hos en stor producent med fokus på kvantitet. När den anlitade amerikanska vinmakaren ville göra samma vin år efter år fick han nog.

– Det var ett recept, som att göra coca-cola. För mig var det helt uppåt väggarna, särskilt i den här regionen där det finns så mycket att utforska, säger Jorge Moreira på en knackig mobillinje.

Samtalet bryts stup i kvarten. Jorge bara skrattar när vi väl får kontakt.

– Jag är ute och kör, och du vet – här är det lite slingrigt.

Den som har sett bilder från Douro förstår. Långt ner i dalgången en flod som lirkar sig fram, på sidorna branta terrasserade vingårdar omgärdade av vild natur.

Från portvin till vanligt vin

Tidigare gick nästan alla druvor till portvin, numera görs mer och mer bordsvin. Milstolpen är Barca Velha, som Fernando Nicolau de Almeida skapade 1952 med inspiration från Bordeaux. Men det kom att dröja ända till 90-talet innan ”det vanliga vinet” från Douro fick sitt genombrott.

– I och med EU-inträdet ändrades lagarna och det blev möjligt att plantera mer. Helt plötsligt blev druvor tillgängliga för fler, berättar Jorge Moreira, och påminner om att det visserligen alltid har gjorts bordsvin här, men att det var av lägre kvalitet och dracks ute på fälten.

– Det var viner baserade på tanniner och struktur. Jag vill ha syra och friskhet, från viner som görs i vingården, inte i källaren.

Köpte nordsluttning ingen ville ha

Jorge och hustrun Olga Martins började leta efter ett eget ställe. Deras lycka var just att de uppskattade en annan stil än den gängse.

– Vi hittade en gård som ingen ville ha, för den sluttade åt norr (Quinta do Poeira, reds. anm.). Här i Pinhão gör de flesta portvin – vi är granne med Taylors, Symington och Niepoort – och då söker man sydsluttningar. Är det rätt läge och riktigt varmt kan det bli 50 grader på eftermiddagen. Hos oss försvinner solen då.

Gårdsbyggnaden och vineriet omgiven av vinodlingarna.
Gårdsbyggnaden och vineriet omgiven av vinodlingarna. Foto: Jorge Moreira

Dirk Niepoort företagsängel

Men det var en portvinsproducent som gjorde köpet av Quinta do Poeira möjligt.

Dirk Niepoort måste betraktas som något av en företagsängel här i Douro. Han ligger bakom ”the Douro Boys” (en grupp vinmakare som satsar på bordsvin av högsta kvalitet) och hjälpte Jorge Moreira att förverkliga sin dröm.

– Egentligen hade vi inte råd. Quinta do Poeira var på 15 hektar och husen ruiner. Men Dirk sade ”Make it happen. Gå till banken, gör vin, sälj det och betala tillbaka”. Problemet var bara att jag inte är bra på att marknadsföring – men Dirk hjälpte mig med det.

Annorlunda vin lättsålt

Året var 2001 och redan efter några skördar fick de in pengar nog att rusta byggnader och plantera nytt. Men var inte vinet svårsålt? Friskt och elegant i en tid när koncentration och nya fat stod högst i kurs.

– Nej, många uppskattade vinet just för att det var annorlunda.

– Och jag har alltid hållit nere priset. Jag vill att våra viner ska följa familjer i generationer, och att folk ska ha råd att öppna flaskan. Det ska inte bara vara för speciella tillfällen.

Ett 40-tal lokala druvsorter

Quinta do Poeira har nio hektar vinodling. De har nyligen köpt ytterligare två hektar, också norrläge, med stockar planterade 1950. Som traditionen bjuder i Portugal har de en palett olika druvsorter, ”runt 40”. Majoriteten lokala sorter, men också 600 plantor cabernet sauvignon. Jorge förklarar:

– Tanken var inte att göra vin av det utan att lära känna platsen. Jag provade cabernet från hela världen och jämförde med våra druvor, och insåg snabbt att Douro är alldeles för varmt för cabernet. Den blir som peppar.

Frisk elegant stil

Men ingen regel utan undantag. 2007 blev cabernet sauvignon inte bara bra. Den blev ”incredible” (otroligt bra, reds. anm.), för att använda Jorges egna ord.

– Vi blandade den med andra druvor eftersom det är sådan liten produktion, och vinet hade ett pH-värde som ett vitt vin (läs hög syra, reds. anm.). Helt otroligt!

Jorge erkänner att det fanns de som var skeptiska mot hans stil, men tiden har gett honom rätt. I dag efterfrågas generellt friskare viner och fler och fler bordsvinsproducenter i Douro går mot en elegantare stil.

Jorge Moreira dekanterar vin i vineriet på Quinta do Poeira.
Jorge Moreira dekanterar vin i vineriet på Quinta do Poeira. Foto: Jorge Moreira

Miljömedveten, men inte ekologisk

Ekologiskt är däremot inget för honom. Quinta do Poeira var certifierat fram till för två år sedan. Då gjorde Jorge en upptäckt som få pratar om.

– Jag mätte kopparhalten i jorden, och det visade sig att marken var förgiftad. Nu får jag använda produkter för att försöka få bort kopparn. Samma sak med svavlet. Jag har preparat för att få ner syrahalten i marken.

Som ekologisk vinodlare har man bara koppar och svavel att förlita sig på för att bekämpa svamp och sjukdomar. Jorge är pragmatisk och emot att måla in sig i ett hörn.

– Jag gör inget som förstör jorden – den är ju inte min, den tillhör nästa generation. Men jag vill inte sitta fast i regler, särskilt inte som jag ser att det påverkar mark och druvor negativt.

Anpassningsbar och experimentiell

Klimat och geografi bjuder också sina utmaningar. De branta sluttningarna här i Cima Corgo gör att det skiljer veckor mellan mognaden i druvorna. Jorge tar som exempel bastardo och touriga nacional. Odlade på samma höjd kan det ändå skilja en månad i skördedatum. Samma sak med en sort odlad längst ner mot floden och högst upp. Fast är man experimentellt lagd som Jorge är det snarare en tillgång.

– Vi har våra standardblandningar men experimenterar hela tiden – varje årgång är ju olika så man får anpassa sig. Jag har alltid experimenterat lite, och nu har vi en speciell linje med dessa viner.

Den största utmaningen, enligt Jorge, är att få mogna druvor utan överdriven alkohol. I och med klimatförändringarna blir det allt svårare.

– Vädret blir mer extremt för varje år. Skörden startar mycket tidigare nu än när jag började. På 90-talet skördade vi i slutet av september – nu är det i början av augusti.

Den magiska utsikten från Quinta do Poeira, där man ser de terrasserade vinodlingarna. .
Den magiska utsikten från Quinta do Poeira. Foto: Fredrik Åkerman

Väldigt lite vitt vin

Totalt blir det cirka 40 000 flaskor per år. De vita står för en minoritet. Quinta do Poeira har 1,6 hektar alvarinho, på 400 meters höjd. Jorge förklarar valet av druva:

– Jag ville ha ett vitt vin som var som mitt röda. Ett plastiskt vin. Men sådana vita viner finns inte här.

Jordmånen med alvarinho är kraftig och läget kräver två separata buteljeringar för bästa resultat.

– En del av sluttningen har mer solexponering så vi gör ett vin som ska drickas nu och ett som kan lagras. Generellt försöker vi lägga undan runt tusen flaskor totalt varje år för att alltid kunna presentera ett vin som är bättre än när vi buteljerade det.

I Sverige genom Wicked Wine

På den svenska marknaden finns ett par viner, importerade av Wicked Wine. Det vita Poeira Branco är 100 procent alvarinho med 25 procent nya franska ekfat, typiskt för Quinta do Poeira att vara återhållsam med ekfaten.

Poeira She är en frisk röd fläkt av ren touriga franca med 12,5 procent alkohol, delvis fottrampat och jäst i lagares (grunda öppna kar för fottrampning). Som namnet antyder (”she”) är det Olga Martins som ligger bakom denna blandning.

Så har vi Pó de Poeira, en blandning av sousão och touriga franca (yngre rankor) med 14 procent alkohol och ett år i använda ekfat.

Lämna en kommentar