Roar Aune och Petra Lohmann i vinodlingen på Quinta das Mercês i Dão.

Aune Lohmann – moderna portugiser på norska

Ett norskt par som gör nyskapande viner i traditionell anda i den historiska vinregionen Dão. Det är Aune Lohmann.

Extremtorka och brand

Det har varit den torraste sommaren i Portugal på 350 år. Lukten av rök, ljudet från brandflyg, skräcken för lågornas framfart. Roar Aune och Petra Lohmann har kanske inte vant sig, men väl lärt sig att leva med elden som granne. Deras vingårdar har klarat sig, men torkan är påtaglig.

– Man ser spår överallt. Ekarna tappade löv i augusti – det gör de normalt i januari. Men bevattna vinstockarna? Nä. Bevattning är en stor diskussion och många gör det. Men jag är emot. Det strider mot naturen. Om du bevattnar får du ett ytligt rotsystem som inte klarar torka. Utan bevattning letar sig rötterna med tiden ner till 10–15 meters djup, berättar Roar Aune.

Roar Aune kör in skördade druvor från vinodlingen till vineriet på Quinta das Mercês i Dão.
Roar Aune kör in skördade druvor från vinodlingen till vineriet på Quinta das Mercês i Dão. Foto: Aune Lohmann

Modedesigner och it-ekonom söker vingård

Roar Aune och Petra Lohmann möttes i Bergen, Norge, och odlade en dröm om ett liv bortom kyla och snö. Roar hade arbetat som modedesigner, Petra som it-ekonom. Först sökte de något i Italien eller Frankrike, men när det var för dyrt vändes blickarna mot Portugal, där Roar hade många kontakter genom textilindustrin.

– Jag började jobba här under revolutionen 1974 och då var vinerna från Dão de bästa i Portugal. Jag hade blivit ett fan av stilen, den påminner lite om Bourgogne. Då gjordes mest rött vin, men nu är det också mycket vitt, berättar Roar och tonläget går upp en oktav:

Encruzado är ”vår” druva i Dão. En liten juvel. Mineralisk, sofistikerad – den blir lite som Chablis i stilen.

Köpte eftersatta mycket gammal gård i Dão 2011

Vy över vinodling och omgivande landskap på Aune Lohmann:s Quinta das Mercês i Dão.
Vy över vinodling och omgivande landskap på Aune Lohmann:s Quinta das Mercês i Dão. Foto: Aune Lohmann

Till slut fastnade de för gården Quinta das Mercês med anor från romartiden. Den ligger mellan bergen Serra da Estrela och Serra do Caramulo, 370 meter över havet och drygt elva mil från Atlanten, och är som gjord för vinodling med sin mineralrika granitgrund. Fast de 3,5 hektaren var rejält eftersatta när paret kom hit 2011.

– Det var en riktig röra, minns Roar.

– Rankorna var inte beskurna utan växte vilt. Vi behövde hjälp med att få ordning på det hela, och av en slump kom jag i kontakt med Virgilio Loureiro, en enolog som är en legendar här i Portugal. Han lärde mig att göra vin enligt gamla traditioner, och nu kan vi göra det mesta på egen hand.

Vin från portugisiska druvsorter sedan 2014

Det första vinet under namnet Aune Lohmann gjordes 2014. Roar pratar om det i förmildrande ordalag; då var pappersexercisen desto mer frustrerande.

– Det är rätt ovanligt att utlänningar köper mark och gör vin i Portugal, så byråkratin var hemsk. Det är värre än i Skandinavien!

Druvorna är inhemska sorter, som de blå tinta roriz, alfrocheiro, bastardo, touriga nacional och jaen samt de gröna encruzado, malvasia fina, bical och cercial branco. I Portugal var det historiskt inte lika vanligt att plantera om med internationella sorter som i andra europeiska länder.

– Vi har så många egna druvor, så varför satsa på något annat?

Portugiserna dåliga säljare med högkvalitativa viner

När vi ändå talar om historien är det oundvikligt att inte komma in på Portugals mörkare period, under diktatorn Salazar. Hans idé om den nya staten, Estado Novo, som infördes 1933 var allt annat än bra för njutbara viner.

– Han startade stora kooperativ dit odlarna var tvungna att ta sina druvor. Det gjorde att alla bönder satsade på kvantitet.

– I dag ser det helt annorlunda ut. En del kooperativ har gått i konkurs, andra har moderniserats och vi har en ny generation vinmakare. Portugisiskt vin är bland de högst rankade i världen, särskilt om man tittar på förhållandet mellan kvalitet och pris.

Att det inte finns fler portugisiska viner i butikerna (gäller både Sverige och Norge) beror snarare på den nationella mentaliteten.

– Portugal har aldrig varit bra på marknadsföring, medan till exempel italienare är ypperliga säljare.

Aune Lohmann gör moderna portugisiska viner

Aune Lohmanns viner är typiska för det moderna Portugal. Inhemska druvor, naturligt tillvägagångssätt och en vinifiering som kombinerar det gamla med det nya. Kemikalier är bannlysta, svavlet hålls till ett minimum och på fälten låter man naturen göra jobbet för att bevara den biologiska mångfalden.

Klimatet gör sitt för att få en naturligt bra balans i druvorna.

– Vi har ett tempererat medelhavsklimat. Det är varmt på sommaren men vi har kalla vindar från Atlanten som bevarar friskheten. Vi kan ha 38 grader på dagen, 17–18 på natten.

Roar Aune pressar druvor i vineriet på Quinta das Mercês i Dão.
Roar Aune pressar druvor i vineriet på Quinta das Mercês i Dão. Foto: Aune Lohmann

Alltmer endruvsviner

Via länk provar vi vinerna tillsammans. Vitt, rosé, orange och tre röda. Alla med rund, behaglig munkänsla och en friskhet i den intensiva frukten.

– Våra viner ska spegla årgången. I början gjorde vi mycket blandningar, nu går vi mer och mer mot endruvsviner, berättar Roar och fortsätter om sin upptäckt:

– Jaen är en ny favorit. Det är en druva med tunt skal och mycket aromer men som inte blir alkoholstark. Jag vill gärna ha med stjälkarna vid urlakningen för att få lite mer tanniner.

Årgång 2019 är som ett karbonpapper på beskrivningen. Stor i smaken, lätt i kroppen.

Aune Lohmann:s viner.
Aune Lohmann:s viner. Foto: Aune Lohmann

Lagringsdugliga viner som legat på gamla ekfat

Alfrocheiro är en anan lokal druva med djup färg och tydliga taniner som bidrar med struktur. Liksom deras andra röda viner ligger detta max åtta månader på gamla fat för att undvika en dominerande eksmak. Roar erkänner dock:

– Jag köper aldrig nya fat, främst för att det är för dyrt.

Det vita, Vinho Branco Natural, är av årgång 2016 och både min och Roars favorit. Ett komplext litet universum av bokna äpplen, päron, sherry och vin jaune.

– Det är en mix av alla våra gröna druvor, lagrat på ståltank. Här har vi dock köpt jästen, samma sort som de använder i champagne.

Kanske är det jästen som bidrar med brödigheten, tänker jag och glömmer spotta. Vi nickar hummande bakom våra skärmar – detta vinner helt klart på lagring. Allt yngre än fem år är barnarov.

Orangevin – en riktig fullträff

Det orangevinet är deras första försök i kategorin. Tolv dagars skalurlakning, fottrampat i öppna kar, så kallade lagares.

Roar vet inte riktigt hur han ska beskriva det och frågar om min åsikt. Själv säger han:

– Varje gång jag provar smakar det olika. Vi ville testa med ett skalmacererat vitt, för vi gillar nya influenser och friska vindar.

I min mun dominerar den typiska orangevinsfrukten aprikos i torkat tillstånd, kombinerat med den mjuka texturen som är generell för orange vin från Portugal. Fullträff direkt!

Aune Lohmann:s orange vin från 2021.
Aune Lohmann:s orange vin från 2021. Foto: Aune Lohmann

Röda viner med djup frukt och energisk syra

Rosén är också ett experiment. En ren touriga nacional, där 900 liter har tappats av från faten för att delvis få ett mer koncentrerat rödvin. Det är vinöst för sin genre och har en tydlig fruktkaraktär med behaglig syra; mycket mångsidigt.

Den röda trion präglas alla av djup frukt och energisk syra, sammansvetsade till en närmast balsamisk helhet.

Nationaldruvan touriga nacional presenteras i årgång 2017 och har drickfönstret öppet på vid gavel.

Roar Aune konstaterar att druvan har en fin frukt som han vill lyfta fram, och säger som den norrman han fortfarande är:

– Det passar riktigt bra till lutfisk.

Portugisiskt naturvin förhoppnings snart på Systembolaget

Aune Lohmann finns ännu inte i Sverige, men de letar importör och det känns mest som en fråga om tid innan vi kan handla här. Portugisiska viner är i ropet, likaså naturviner. Petra, som verkligen brinner för den avskalade stilen, berättar att de ända sedan start har varit försiktiga med all form av ingripande.

– Bara lätt filtrering och lite fat. Jag gillar naturviner – ”nothing added, nothing removed”. Det är så som jag själv vill dricka mina viner.

Lämna en kommentar